När det är som mest i huvudet
Datum: 2012-01-12 | Tid: 22:41:41Jag kan inte veta hur du känner men jag kan försöka förstå hur du känner de. Att folk omkring en går bort är fuktansvärt jobbigt och ingen annan kan förstå hur man känner det om man inte berättar det och ändå, även fast man berättar så kan ingen någonsin förstå till 100% exakt hur man känner, men de kan försöka förstå. Du är stark Josefine! <3 Att berätta om sånt här, att ens vardag inte alltid är sprudlande ljus kan kännas jobbigt och man kan ångra sig men det är ack så viktigt. Livet har sina toppar och dalar och även om dalarna är det mest lika helvetet som finns så måste man ha sådana också för att kunna uppskatta de toppar man har. Ta hand om dig Josefine och stå på dig. Säg att du inte orkar just nu, man får vara mänsklig! Och berätta för de runt dig varför du inte orkar just nu så kommer de kunna förstå dig bättre, för om du inte berättar så kommer ingen att förstå. Kram.
Usch.. Jag känner likadant. Det är hemskt så många bortfall denna julen. Jag kände åtminstone bara en av de tre som jag känner till, som tur var. Annars hade jag väl gått under jorden.
Åh, jag förstår precis vad du menar..
Jag har läst din blogg så himla länge. Du minns säkert mig som fridamarklind.blogg.se, fmphotos.webblogg.se eller fsomifridaa.webblogg.se. Haft så många bloggar under de senaste åren men har läst din sen jag skaffa den första.
Du verkar alltid vara en så himla glad och positiv tjej. Har sett upp till dig. MEn sen som du säger, du har inte varit så öppen i din blogg, så när jag läser det här känner jag en dum känsla i magen.
Vill bara kunna krama om dig och säga att det kommer bli bra. Jag vill göra någonting, någonting som kan göra allt bra igen. Men jag vet inte vad.. När personer försvinner ifrån en är det så himla svårt och jobbigt. Och jag önska rjag kunde ta ifrån dig den smärtan du känner.
Du har puschat mig genom min kamp med små fina kommentarer, och jag hoppas du känner ett stöd från mig även om vi inte känner varann förutom bloggarna.
Massa kramar till dig.
Precis samma känsla jag kände för ungefär 2 månader.. Allting känns så meningslöst och speciellt skolan.. Du behöver bara hitta något som får dig att må bättre.. något som får dig att stänga ut världen och bara var du.. tro mig.. det blir bättre.. <3
Jag håller då med dig!