simply the best

Datum: 2012-12-25 | Tid: 20:56:06

Johanna och Texas i stugan.
Så, nu har den värsta julhysterin lagt sig. Det känns alltid lika sorgligt och tomt när allt är slut, det sista presentpappret städats undan och den sista julmaten är uppäten. Och detta trots att det bara är början. Snart är det nyårsafton och sedan ligger världens bästa, och enda, 2013 framför våra fötter. Vill ni veta en hemlis? ... Jag är taggad ända ut i fingerspetsarna. Taggad på att resa, på att få uppleva och se. Få fotografera och ha så jävla kul. Gymnasiet äger, att växa upp äger (oftast), att vara kär äger, att ha så mycket att se fram emot äger så dödens mycket. Jag tror att 2013 kommer bli ännu ett lärorikt och spännande år med både med- och motgångar... Jobbar på en årsresumé om 2012 så den kommer upp här nu i dagarna. Stay tuned.

då är du den finaste jag mött

Datum: 2012-12-02 | Tid: 22:43:52

Hej. Gladgladglad mest hela tiden är jag. Måste vara för att jag har så fina och inspirerande människor runt om mig, jämt. Tror det är det viktigaste här i livet. Att omge sig av inspirerande människor. Tack och hej med er energisugande människor säger jag bara, inte en minut till. Det är inte värt det. Ni är inte värda det. Bra då vet ni.
Annars är jag svinigt peppad på livet. Livet på estet äger, jag har haft bästa helgen och jag är ledig imorgon. Pussar.

När det är som mest i huvudet

Datum: 2012-01-12 | Tid: 22:41:41

Kan inte bestämma mig om det har varit en bra dag eller en skitdag idag. Mest skit när jag tänker efter. Berg-och-dal-bana. Det är så mycket som händer just nu, det känns så väldigt omotiverat att göra alla vardagliga saker. De är oväsentliga helt enkelt. Sitta i skolbänken hela dagarna, sköta alla måsten, leva upp till alla krav. Orkar inte. Jag har huvudvärk och är trött och vill bara ha sommarlov och vara ledig och umgås med människor jag tycker om. Men likförbannat förväntar sig ändå lärare och föräldrar och vuxna att man ska sitta där med ett jävla léende på läpparna och sköta sig och göra det man ska, och fattar inte alls att man inte orkar svara på tilltal för att en släkting precis tagit livet av sig eller för att en kompis kompis avlidit av en hjärntumör. Jag orkar inte ens ge det en chans att förklara, det spelar ingen roll. Vad ska jag säga? Att jag inte förstår mig på livet. Att jag inte förstår mig på den smärta jag känner. Jag vill bara slippa tänka och klura och vara förvirrad och varken veta ut eller in.
Kommer ångra att jag skrev det här inlägget, bergis. Brukar aldrig vara såhär öppen. Men ibland måste det bara ut, så är det bara. Innan det rinner över på riktigt. Och ska jag vara ärlig känns det litelite bättre nu.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Datum: 2011-12-15 | Tid: 21:15:14

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.


Värt att se

Datum: 2011-12-05 | Tid: 11:00:00

Jag gråter nästan aldrig. Väldigt sällan iallafall. Gör jag det så gör jag det på grund av smärta, eller att det rör sig om ett väldigt känsligt ämne för mig. Antalet gånger jag gråtit till en film i mitt liv kan jag till exempel räkna på en hand. Jag är alltså inte så mycket för att visa sådana känslor.
Men sedan playar jag den här videon - och tårarna går helt enkelt inte att hålla tillbaka.
Tänker inte ge vidare förklaringar eller tänkvärda kommentarer. Tycker bara att ni kan ta er tiden att kolla.
UPDATE: Till alla som påstår att videon är fejk, att denna kille egentligen är ett svin, o.s.v... Ni har missat poängen. Poängen är den att videon berör. Att man får inblick i det absurda faktum att människor kan behanda varandra så vidrigt. Och att det faktiskt sitter människor runt om i hela världen som kan relatera till den här videon, eftersom de själva går igenom samma sak. Blir så less. Tänk ett steg längre.

Bloggar jag följer

Datum: 2011-11-16 | Tid: 21:30:34

Fick förfrågan om ett sånt här inlägg, så här visar jag bloggarna jag läser mest regelbundet. Observera att jag följer fler bloggar utöver detta, bara inte lika slaviskt ;)
FOTOBLOGGAR:
Anna Pedersen Cano - Välskriven fotoblogg av en klädgalen sprallig stockholmstjej.
Linafoto - Otroligt talangfulla 17åriga Lina som driver ett eget företag.
Nevnarien - Veteranen gällande foto, design och allt därtill. Mycket inspirerande.
Tinkerbella - En annan rutinerad fotobloggare som varit med ett tag. Mycket mode och vardag.
Minradio - Coola Lina som har en väldigt originell skrivstil, haha. Svårt att inte gilla, skön tjej.
VÄNNER:
Malin Forsberg - Sprudlande glad tjej som mestadels skriver om mode och vardag.
Annastinas - En av mina bästa vänner med asball design (cred till mig där).
Misslinnealoo - Välskriven och inspirerande blogg. Riktigt bra helt enkelt.
Angelica - Basketgalen brud med foto- och designintresse.
Stinabloggar - Svårt att inte gilla Stinas blogg, balansen mellan ironin, humorn och de välskrivna texterna är klockren.
Unicornia - Harry Potter-freaket som aldrig slutar förvåna. Här finner man allt mellan himmel och jord.
ÖVRIGA:
Annette Leblanc - Har inte läst den så länge men jättefint skrivna inlägg. Lämnar en inte oberörd.
Fokis - Okej, beskrivning kändes onödigt.
Egoinas - När jag behöver muntras upp. Alltid lika klockrena inlägg.

Info om SDR

Datum: 2011-07-04 | Tid: 19:18:54

Fick det första önskemålet om detta informationsinlägg för flera månader sedan, men jag har inte haft tid att sätta mig ner och skriva det förrän nu! Vet inte riktigt vad det är jag ska berätta om dock, så jag skriver lite i allmänhet om hur det var att dela ut reklam... Är du inte intresserad är det bara att scrolla förbi!
Hur fick jag jobbet?
Jag ansökte på SDRs hemsida om ett utdelningsdistrikt att dela reklam till. Jag blev återkontaktad bara någon vecka
senare med ett ledigt distrikt som jag tog. Fick hem en vagn och första omgången reklam hemkörd till mig på
fredagen och man delar ut under lördagen och söndagen. Man fick väldigt tydlig information så det var inte
alls särskilt svårt.
Hur gör man?
Man sorterar all reklam själv, ser till att rätt reklam kommer till rätt bostadstyp (lägenhet, villa, bostadsrätt etc).
Mängden reklam varierade mycket, ibland var det nästan ingenting, ibland dräpte man sig nästan. Sorteringen tog
ungefär mellan 45 och 90 min.
Själva utdelningen varierar också beroende på vilket typ av distrikt man har. Jag hade mycket trapphus utan hiss
men jag anser ändå inte att det var så värst fysiskt ansträngande, fast sedan är ju jag också ganska vältränad.
Man delar inte till alla brevlådor, de som inte vill ha reklam ska inte heller ha någon. (om det inte är en s.k
gruppförsändelse, då ska även de ha) Det är iallafall inte jättetugnt, med musik i öronen funkar det och du är klar
på ca två timmar!
Hur mycket tjänar man?
Lönen varierar beroende på hur mycket reklam det är och hur mycket den väger. Som minst tror jag att jag tjänade
omkring 70 kronor och som mest 200.
Varför slutade jag?
Kort sagt, jag insåg att lönen var minimalisk. Ibland kunde timlönen ligga på 20 spänn, vilket är förjävligt.
Sedan var det rätt slitigt och långtråkigt samt tog ganska mycket tid, så jag kände att jag kunde tjäna bättre på att
göra andra arbeten.

Detta är bara mina åsikter byggda på de erfarenheter jag fått då jag delade reklam. Jag gjorde 8-9 utdelningar tror
jag, sedan fick det räcka.

Inception

Datum: 2011-02-07 | Tid: 13:03:35

I lördags såg jag äntligen Inception och jag måste säga att jag blev positivt överraskad! Filmen är verkligen ett mästerverk, otroligt bra handling och skickligt skapad. Ja, det var fantastiskt bra, precis en sån där "tänkar-film" som jag älskar, en sån man gärna sitter och snackar om sedan. Sedan är ju inte Leonardo DiCaprio fy skam heller! ;) Av mig får den full pott, det är en film som har allt!
Nej, har ni inte sett den så tycker jag verkligen att ni borde ta och göra det, den är sååå värd att se!
Spring till närmsta videobutik och hyr!

Att vara stolt över sig själv

Datum: 2010-07-31 | Tid: 22:18:28

Ärligt talat, är det verkligen såhär det ska vara? Att vi ska leta fel och brister på oss själva för att sedan kunna dölja dem så gott det går så att ingen annan ska märka dem? Jag tycker verkligen att man ska vara stolt över sig själv och acceptera både sina bra och sämre sidor.
Att inte vara så hård mot sig själv är väldigt viktigt.

Helt ärligt har jag inte särskilt mycket komplex över min kropp, nästan inga alls. Men de få jag har är jag säker att jag inte skulle lägga så stor vikt vid om det inte vore så att jag fick höra det - om och om igen.
Det kom jag på mig själv med att fundera över för någon dag sedan, att om det inte vore för att människor kommenterade det hela tiden skulle jag knappast brytt mig om det.
T ex det faktum att jag är smal, jag menar, vem fan har gett er rätten att bara kritisera hur som helst?

"Ja jävlar vad smala ben du har Josse", "Shit, du försvinner ju typ när man kramar dig", "Alltså har du sett din armar, hur tunna som helst ju!", "Asså det gör ju typ ont att krocka med dig när du är så benig"

Jag lovar och svär att jag skulle kunna rabbla upp hur många exempel som helst. Rätt chockerande faktiskt, att man utstår dessa kommentarer - varje dag. Och att man faktiskt accepterar det!? Har det inte gått lite för långt då, när man inte längre bryr sig när ens kompisar slänger ur sig sådana saker, som kan såra så hårt...?

Nä, jag tycker att ingen, och då menar jag ingen har rätten att kritisera en annan människas kropp. Det tjänar inget annat till än osäkerhet och dåligt självförtroende. Vad är grejen med det egentligen, vill man bara ha det sagt (som om personen i fråga själv har missat det??) eller säger man det med mening att såra?

Kom igen nu, i slutändan är vi ju alla bara utav kött och blod, så försök att acceptera att alla är olika, ser olika ut och har olika förutsättningar. ◊

Läs även här.


Earth Hour

Datum: 2010-03-27 | Tid: 21:16:39

Just nu är det kolsvart här hemma, förutom värmeljus och en brasa i kaminen, och anledningen är att jag och familjen har deltagit i Earth Hour!
Jag tycker att det är en mycket fin gest till miljön, jag hoppas att många människor tänker till lite extra när det gäller miljön ikväll.
Själv har jag faktiskt blivit mycket duktigare på att släcka lampor på kvällen innan jag går och lägger mig, och på morgonen innan jag går till skolan!
För bara någon dag sedan var jag även och pantade burkar, då tjänar man ju även lite pengar ;)
Gör ni något speciellt för att hjälpa miljön?

Min dator går på batteri, så jag kan sitta vid datorn trots att all annan elektricitet är avstängd!
Tur för en datornörd som mig, hehe.

Ni är för söta

Datum: 2010-03-17 | Tid: 16:41:18

Sockersöta kommentarer likt dessa gör mig oändligt glad, det ska ni veta!
Att ni peppar och visar er uppskattning till mig gör så att det jag håller på med blir så sjukt mycket roligare.
Ni ger mig inspiration och lust att utvecklas, fortsätta, sträva uppåt.
Jag får min belöning via detta här, dessa kommentarer är som ett bevis på att jag klarar av att göra någonting bra.
Varenda av er 80 läsare som besöker min blogg uppskattar jag sjukt mycket, ni är så positiva.
Kärlek till er ♥

Negativitet

Datum: 2010-03-08 | Tid: 20:27:39

Här är 12 punkter till att mitt humör inte är på topp...!
1. Jag har både huvudvärk och ont i magen
2. Jag måste använda en mobil från 50-talet (typ!?) som verkar hysa ett hat emot mig bara för att jag ''slarvade bort'' min förra mobil. Med det menar jag att den strejkar så fort jag ska smsa, gillar att släcka ner hela skärmen var trettionde sekund och att jag aldrig klarar ut spelet på mobilen.
3. Jag har en resväska, en basketbag och ett stökigt rum att ta hand om så fort jag skrivit klart det här.
4. Min dator har fått spunk så jag kan varken logga in på blogg.se eller hotmail.com via Firefox
5. Jag har prov i övermorgon och jag har inte pluggat någonting.
6. Träningen idag gick inte så bra, skotten satt inte där de skulle. (46 av 100 straffar, medelmåttigt)
7. Mina naglar flisar sig och ser helt sjuka ut. (eh, där var jag bara tvungen)
8. Jag har inga batterier på min 50talsmobil och kan ej hitta laddaren.
9. Apropå batterier inser jag nu att jag har ca 2 minuter på mig innan datorn dör p.g.a batteribrist. Påminn mig att sätta in en annons i tidningen.
10. Min sarkasm (och humor) är sämst. Ovanstående punkt är ju ett bevis på det.
11. Att jag är en no life sucker som sitter och gör en sådan här lista.
12. Att jag inte kan komma på en sista punkt.

Helloooooo i-landsproblem!

Grammatikfel

Datum: 2010-03-02 | Tid: 20:54:18

Alltså, nu ska Josefine klaga lite här!
De som designar juice-paketen har nämligen begått en stor tabbe...
Det heter ju för fan inte OMTYCKTASTE!? Hur bra betyg har man i Svenska om man skriver så menar jag, det finns ju inte ens ett sådant ord!
Mest omtyckta säger man, och inget annat!
(tänkte bara passa på att påpeka det, jag kör nämligen stenhårt när det gäller stavfel med L1, hehe)
Och varför känner jag mig som en gnabbig gammal kärring när jag skriver detta?
Att jag liksom ids ägna tid åt det... Jag antar att jag inte gillar grammatik-fel, haha. ;)

Huvudvärk och skitväder

Datum: 2010-03-02 | Tid: 18:03:40

Nu är jag tamefan less.
Less på detta satans väder, (ursäkta språket) all denna snö, blåsten, kylan, ALLTIHOP!
Jag vill bara spy på all snö, bara spy på hela Luleå, Norrland och Sverige. Jag är så sjukt less på allt!
Less på vädret, hur tråkiga alla svenskar är, less på att jag bara går och väntar på att mitt liv ska börja.
Fan alltså!
Eller vänta nu... Jag är inte arg. Jag är snarare rädd. Ja, jag är ärligt talat livrädd.
Livrädd att jag ska bli kvar i den här staden, i det här landet för resten av mitt liv.
Den tanken skrämmer mig mer än vad ni någonsin kan ana!
Att jag kommer bli en sån där svenne med volvo, villa och jycke, att jag kommer skaffa mig ett 9-5 jobb som jag vantrivs med, att jag kommer falla in i samma rutiner, ett mönster som jag följer till punkt och pricka dag ut och dag in.
Det är nog en utav mina värsta mardrömmar. Och visst, ni kanske tycker att det är patetiskt att jag tänker såhär, jag är ju ''bara ett barn''. Men nej, det är fanimej inte patetiskt. Nog kan en trettonåring ha drömmar och en framtid att vilja leva, även ifall det kanske låter konstigt.
...
När jag blir äldre vill jag leva fritt, kunna andas! Ta dagen som den kommer, vara spontan, må bra och leva mitt liv som jag själv vill. Se världen, leva och lära. Lära av mina misstag och lära känna mig själv.
Var bara tvungen att skriva av mig, nu känns det bättre.
snön verkar sakta men säkert kväva mig här...

Bara så att ni vet...

Datum: 2010-02-14 | Tid: 18:44:04

... så har jag massvis med bilder på lager, en hel del idéer kring bloggen, en lista på inlägg jag ska göra (!) och så har jag en ny bloggdesign på G!

Måste lägga i en växel på bloggen nu, jag ska satsa rejält på min blogg i år. Göra den stor!
Hehe, kanske önsketänkande, men ändå!

Jag ska verkligen försöka utveckla mitt skrivande och fotograferande samt hitta min egen stil! Jag vill bli ''Westman'' inom bloggvärlden, jag vill att folk ska kunna relatera till både mig och min blogg!
Ja, nu jäklar alltså, here we go! :D

Till dig som kommenterar anonymt

Datum: 2010-01-06 | Tid: 19:38:18

Jag vet att det är fel att ge dessa kommentarer det minsta uppmärksamhet, men man har verkligen passerat linjen när skriver sådana här saker om mina vänner, och då ska man få höra det också! Jag är inte rädd att stampa ner foten.
Så... Till dig som skriver saker om mina vänner:
Vad ger dig rätten att skriva såna här saker?
Jag tolererar inte detta, det ska du veta.
Och att du är en sådan ynkrygg att du inte ens klarar av att skriva under med ditt eget namn utan kommenterar anonymt är patetisk.
Du vet väl hur enkelt det är för mig att ta reda på vem du är?
Du har lämnat ut ett IP-nummer till mig, men det kanske du inte tänkte på när du spottade ur dig ord som bland annat kränkte min bästa vän?
Märker jag att du kommenterar något negativt på min blogg igen, det spelar ingen roll vad det handlar om, så lovar jag att jag kommer blåsa upp det hela till en så stor grej att du kommer ångra att du ens satte fingrarna på tangentera i första läget.

Uppdateringen blir bättre, jag lovar, men jag jobbar på några överraskningar för tillfället och de tar all min tid!

Underbara läsare!

Datum: 2009-12-22 | Tid: 16:43:56

Det är sådant här som håller min blogglust på topp!
Tänk så fina läsare jag har, kram på er ♥

Finns det ingen som jag?

Datum: 2009-11-12 | Tid: 19:19:22

Underbart beroendeframkallande glass.
Jag vet, nu skriver jag om sötsaker igen men jag sitter och äter på en av dessa just nu, och då tänkte jag att jag lika gärna kunde fylla ut inlägget med en bild på dem! :)

Nu till lite mer seriösa saker.
Det känns som att det är mycket som händer just nu, och då syftar jag inte bara på skola, läxor och träningar.
Jag har verkligen full rulle hela tiden, och det blir lätt förvirrat då, jag har lite stressigt, ont om tid och blir därmed irriterad oftare än vanligt, har dåligt tålamod och sådär. Rätt jobbigt faktiskt.
Jag kan till exempel inte komma ihåg när jag senast satte mig ner och tittade på tv när jag kom hem från skolan, och det känns som att jag inte har varit med kompisar på flera veckor! (vilket jag förmodligen inte heller har)
Vet inte vart jag ska komma med det här inlägget...
Ibland känns det bara som att jag saknar någonting i mitt liv. Som typ... En vän.
En riktig vän, som verkligen fattar. Jag känner mig missförstådd rätt ofta i skolan, och ingen i klassen är som jag. Det kanske är skönt på ett sätt eftersom att jag och den personen skulle gå varandra på nerverna hela tiden, haha, men jag vill känna ett samband med någon.
Är det så jäkla svårt?
Jag är liksom inte personen som alltid har killar som prio ett, som tycker att mitt liv är förstört när en finne dykt upp i ansiktet, som alltid köper urringade och tre storlekar för små kläder för att se ''sexig'' ut.
Det är närmare patetiskt enligt mig.
Ganska ofta känns det som att jag ger mer än vad jag tar. Jag erbjuder mig alltid att göra saker, hjälpa till, ja det är grejer hit och dit.
Men när jag tänker efter så får jag inte alla gånger tillbaka vad jag gör, och jag kör mig slut på att få andra nöjda när jag själv inte är det.
Ja, när jag tänker efter är ju det om något patetiskt.
Jag, som alltid snackar om att gå min egen väg, leva för mig själv och ingen annan - jag gör ju precis likadant.
Patetiskt, patetiskt, patetiskt. Ge mig ett annat ord för det!
Det är ju ofta så himla svårt att vara sig själv, något jag tjatar om hela tiden.
Det är så lätt att man bara målar upp en bild av personen man vill vara, och inte personen man är.
Hm, vilket förvirrat inlägg - och det värsta är att jag knappt fått något sagt!
Jag vill bara skrika ut till världen, få alla att förstå.

Jag vet att jag är smal!

Datum: 2009-10-10 | Tid: 21:30:44

Jag har många gånger förut tagit upp detta med min vikt, men trots det verkar det inte som att folk har hajat riktigt. Så nu skriver jag detta en gång för alla, och sedan ber jag er att åtminstånde tänka er för innan ni påpekar min kropp igen.
Jag är så fruktansvärt trött på att höra kommentarerna. Jag trodde att ni hade fattat.
Att jag inte ville att ni skulle snacka om det. Om min vikt.
Ni ser det säkert inte som någon stor grej, utan som att prata om vädret eller något annat obetydelsefullt. Men så är det inte för mig, det måste ni förstå. Jag gillar det inte. Dom där små grejerna.
På basketen till exempel, nej du kan ju inte spela under korgen. Det skulle ju bara se roligt ut eftersom du är så spinkig.
Vad fan är det för jävla sätt? Det är ju för fan ren förnedring och diskriminering!
Att få höra jävlar vad lite du väger när någon lyfter mig, shit vilka smala armar du har om någon rör i mig.
Fattar ni inte hur sjukt jobbigt det är? Jag får leva med sådana kommentarer i stort sett varje dag och ni märker inte ens att ni yttrar er! Nu pratar jag som sagt ur min synvinkel, detta är ju inte hur alla upplever det hela tiden. Och jag kanske förstorar det något - men jag vill att ni ska förstå. Förstå hur jobbigt det faktiskt kan vara!
Snälla, kan vi inte bara acceptera att alla har sina brister, men vi är ju trots allt bara människor.
Och JAG tänker inte ändra på mig för någon annans skull, hoppas att ingen annan gör det heller.
Om ni stör er på mitt utséende, fine. Mitt utséende är inte era buisness så!
Och att kommentera mig och min kropp är bara onödigt, det är ju inte så att jag direkt missat att jag är smal, har långa ben och tandställning!? Jag ser ju tamefan mig själv i spegeln varje dag.
Men jag tänker inte ändra på mig. Jag är stolt över mig själv och min kropp, jag har inte behovet av att vara propotionerlig.
Herregud, det myllrar ju redan av tjejer med gigantisk byst, smal midja, slimmade kläder och urringade tröjor som man inte ens ska prata om. Great, då behöver ni ju inte mig också.

Känner ni av dagens press i samhället att passa in i en viss prototyp?
Ha rätt kropp, utséende, kläder, kompisar?

Perfektionism

Datum: 2009-10-05 | Tid: 19:23:46

Tänk egentligen hur våra hjärnor och andra människor påverkar oss. Numera strävar så många efter något som är - ja, omöjligt.
Det omöjliga är inget mindre än perfektion.
Vem vill inte vara ''perfekt'' numera?
Enligt mig finns det inget som heter perfekt. Vad är perfekt egentligen? Ser ni någon bild framför er på någon/något speciellt då? Nä, knappast.
Perfekt är bara ordet som svävar där i luften, som ger alla människor fokus. Fokus som dom senare ska lägga på alla fel dom kan finna på sig själva.
Perfektion är inget annat än ett jävla bullshit. Perfektion sprider bara ilska, förtvivlan, dålig självkänsla och jämförelse. Håller ni inte med mig?
Nej, perfektion och allt därtill kan enligt mig fara åt h*vete, varför kan man inte bara vara nöjd med sig själv istället?
Är det så jävla svårt att ha en gnutta självkänsla? Kan man inte bara acceptera sig själv för en gångs skull?
Jag vet att det är svårt, men kan man inte ens försöka?
Sluta jämföra sig med andra, sluta tjata om att man är så fet, ful och dålig.
Sluta leta fel på sig själv.
Sluta sänka sig själv i en grav av självförakt.
Eller är det en omöjlighet? En omöjlighet liksom målet att nå perfektion?

Älska dig själv.

RSS 2.0