JOSEFINE WESTMAN

Ärligt talat, är det verkligen såhär det ska vara? Att vi ska leta fel och brister på oss själva för att sedan kunna dölja dem så gott det går så att ingen annan ska märka dem? Jag tycker verkligen att man ska vara stolt över sig själv och acceptera både sina bra och sämre sidor.
Att inte vara så hård mot sig själv är väldigt viktigt.

Helt ärligt har jag inte särskilt mycket komplex över min kropp, nästan inga alls. Men de få jag har är jag säker att jag inte skulle lägga så stor vikt vid om det inte vore så att jag fick höra det - om och om igen.
Det kom jag på mig själv med att fundera över för någon dag sedan, att om det inte vore för att människor kommenterade det hela tiden skulle jag knappast brytt mig om det.
T ex det faktum att jag är smal, jag menar, vem fan har gett er rätten att bara kritisera hur som helst?

"Ja jävlar vad smala ben du har Josse", "Shit, du försvinner ju typ när man kramar dig", "Alltså har du sett din armar, hur tunna som helst ju!", "Asså det gör ju typ ont att krocka med dig när du är så benig"

Jag lovar och svär att jag skulle kunna rabbla upp hur många exempel som helst. Rätt chockerande faktiskt, att man utstår dessa kommentarer - varje dag. Och att man faktiskt accepterar det!? Har det inte gått lite för långt då, när man inte längre bryr sig när ens kompisar slänger ur sig sådana saker, som kan såra så hårt...?

Nä, jag tycker att ingen, och då menar jag ingen har rätten att kritisera en annan människas kropp. Det tjänar inget annat till än osäkerhet och dåligt självförtroende. Vad är grejen med det egentligen, vill man bara ha det sagt (som om personen i fråga själv har missat det??) eller säger man det med mening att såra?

Kom igen nu, i slutändan är vi ju alla bara utav kött och blod, så försök att acceptera att alla är olika, ser olika ut och har olika förutsättningar. ◊

Läs även här.

För ganska precis en vecka sedan var familjen ute tillsammans med ett par kompisar till en ö ute i skärgården. Det var supermysigt, och vi åkte med en extremt snabb båt, hur härligt som helst! 

Det är samma modell som en utav båtarna i Göta Kanal, och motorn var gigantisk, typ lika stor som min syrra! (hon är 10 år och lång för sin ålder)

Det blev inte så många bilder, men dessa två blev jag ändå väldigt nöjd med :)