JOSEFINE WESTMAN

Finns det ingen som jag?

Underbart beroendeframkallande glass.

Jag vet, nu skriver jag om sötsaker igen men jag sitter och äter på en av dessa just nu, och då tänkte jag att jag lika gärna kunde fylla ut inlägget med en bild på dem! :)

---

Nu till lite mer seriösa saker.

Det känns som att det är mycket som händer just nu, och då syftar jag inte bara på skola, läxor och träningar.

Jag har verkligen full rulle hela tiden, och det blir lätt förvirrat då, jag har lite stressigt, ont om tid och blir därmed irriterad oftare än vanligt, har dåligt tålamod och sådär. Rätt jobbigt faktiskt.

Jag kan till exempel inte komma ihåg när jag senast satte mig ner och tittade på tv när jag kom hem från skolan, och det känns som att jag inte har varit med kompisar på flera veckor! (vilket jag förmodligen inte heller har)

Vet inte vart jag ska komma med det här inlägget...

Ibland känns det bara som att jag saknar någonting i mitt liv. Som typ... En vän.

En riktig vän, som verkligen fattar. Jag känner mig missförstådd rätt ofta i skolan, och ingen i klassen är som jag. Det kanske är skönt på ett sätt eftersom att jag och den personen skulle gå varandra på nerverna hela tiden, haha, men jag vill känna ett samband med någon.

Är det så jäkla svårt?

Jag är liksom inte personen som alltid har killar som prio ett, som tycker att mitt liv är förstört när en finne dykt upp i ansiktet, som alltid köper urringade och tre storlekar för små kläder för att se ''sexig'' ut.

Det är närmare patetiskt enligt mig.

Ganska ofta känns det som att jag ger mer än vad jag tar. Jag erbjuder mig alltid att göra saker, hjälpa till, ja det är grejer hit och dit.

Men när jag tänker efter så får jag inte alla gånger tillbaka vad jag gör, och jag kör mig slut på att få andra nöjda när jag själv inte är det.

Ja, när jag tänker efter är ju det om något patetiskt.

Jag, som alltid snackar om att gå min egen väg, leva för mig själv och ingen annan - jag gör ju precis likadant.

Patetiskt, patetiskt, patetiskt. Ge mig ett annat ord för det!

Det är ju ofta så himla svårt att vara sig själv, något jag tjatar om hela tiden.

Det är så lätt att man bara målar upp en bild av personen man vill vara, och inte personen man är.

Hm, vilket förvirrat inlägg - och det värsta är att jag knappt fått något sagt!

Jag vill bara skrika ut till världen, få alla att förstå.

Det känns som att jag förstår hur du har det. Jag känner igen mig lite, att jag har varit sådär förut. Som att alla förändrades och inte jag. Att de vill att killarna skulle lägga märka till dem..

En jobbig situation verkligen..

känner presis lika dant , jag stressar och blir galen och har itne tid för frihet!!!

Jag förstår dej.. Jag gör faktiskt det.. </3

hej gmn,jag saknar dej så :/ du var min absolut bästavän,vi hade alltid så kul,vad hände m. oss? kan vi inte börja ses snart? jag orkar inte utan dej,du fick mej på gott humör,för varje dag som gick,men nu börjar mitt humör gå ner igen,för vi glider isär,detta får inte hända mer? snälla vännen.jag älskar dej så sjukt mke,med hela mitt hjärta.och jag vill verkligen träffa dig så snabbt som möjligt! smsa/ring/skriv på min blogg,så kan vi komma på en dag? :)



ps, glöm aldrig att jag finns här,du är bäst! puss bästavän / din emelie :)

klart jag är! gör allt för att få dej tbx ju! jag har saknat dej så mke! klart jag aldrig skulle glömma/svika dej! för du är min BÄSTAVÄN och kommer alltid vara det! jag älskar dej josefine! du är den jag älskar meeestt ;*