JOSEFINE WESTMAN

Det var i alla fall så att en hund kom springande till oss när vi var ute igår kväll. Vi tänkte inte så mycket på det utan fortsatte med vad vi nu gjorde... Men efter ett tag så började vi tycka att det var märkligt att ägaren lät hunden springa fram och tillbaka, kors och tvärs över det stora området vi bor på. (stort och stort, men litet är det då inte)

När vi stött på hunden ett antal gånger utan att se någon ägare fångade vi in den, och tur som vi hade stod det ett telefonnummer i selen! Vi ringde upp numret och berättade att vi hittat en hund vars nummer stod på selen. Vi bad dom att beskriva hundens utséende och frågade vad hunden hette. Hennes beskrivning passade bra in på hunden. Svart och vit i pälsen, brun vid huvudet. Låg i manken och lång kropp. Hon sa även att han hette Nisse, vilket stämde eftersom han lyssnade till namnet och så var Nisse inbroderat i sele.

Vi bestämde att vi skulle möta upp ägaren vid statoil, och ägaren (en gammal tant, invandrare, för hon bröt väldigt kraftigt) var väldigt tacksam.

Själv tyckte jag det bara var kul att hjälpa, då jag är en stor djurvän!

Jag låg vaken ett tag den kvällen och funderade på vad som hade hänt om vi inte hade reagerat på hunden, fångat in den eller hittat numret i selen. Hade den hunden fortfarande yrat runt här då? Skulle den ens leva, eller skulle den vara överkörd? Vad gjorde att just vi skulle träffa på hunden? Ödet? Vem vet.