JOSEFINE WESTMAN

(jag har förövrigt inte skrivit om varken ålder, skola eller årskurs så vitt jag vet, så det är väl inte så lätt för er att veta)

så ska jag börja i sjuan nu till hösten, det känns helt sjukt!

Jag menar högstadiet. 

Visst, det kanske inte är sådär jättestort för er som redan går/har gått men det känns ju som att det var igår jag gick omkring med blöjor. Okej, det där är nog mina föräldrars replik, haha ;)

Iallafall, igår var jag på en sorts ''visning'' på den nya skolan, och allt verkar bra.

Men jag har någon form av ångest, och jag kan inte sätta fingret på varför.

Jag går i en väldigt liten klass, endast 16 elever och eftersom vi är så få tycker inte lärarna att vi behöver splittras, att det bara är onödigt. Däremot kommer vi ta in ca 8 elever till våran klass, både pojkar och flickor.

I stort sett alla i klassen började klaga med en gång, att dom inte vill gå kvar i klassen vi går i nu.

På ett sätt förstår jag dom, nu är man ju lite less, och vi är inte världens änglaklass alla gånger, men ändå. Sju år tillsammans har vi... Att många ska byta nu också, det känns på något sätt hemskt. Jag vet inte varför jag känner såhär, vi ska ju inte ens splittras! 

Men det känns ändå sorgligt, eftersom många ska byta klass eftersom att dom inte VILL gå med personerna som finns i klassen just nu. Själv tycker jag nästan att det är skönt att vi inte ska splittras. Jag menar, klassen är min skyddade zon typ, jag känner alla. Jag vet hur alla beter sig, och känner mig trygg, utan tvekan. Att vissa då bestämmer sig innan de ens funderat igenom om dom ska byta eller inte, gör att jag känner ett visst obehag. Jag är rädd att Dom kommer ångra sig.

Antingen kanske det blir jättebra, eller motsatsen. Jag ska i alla fall pröva fortsätta med min nuvarande klass, så jag inte gör något förhastat som jag kommer ångra. Tänk er för ni med, om någon i 6b läser detta ♥